Eldsmak_Texter

ELDSMAK

Texter

Brodal

Text & Musik: Carl‐Mikael Eriksson

 

På det gamla Brodal fanns mitt 60‐tal och där bland rappade trähus och fylla

fanns ett plåtslageri och ett kravmärkt vi, i min barndoms doftande mylla

Det var ett svartvitt liv och ett ständigt kiv, blott Kulo hade färg på paletten

men hans tavlor fick tji av ett trångsynt vi, i en småstad som sög på tabletten

 

På gatan där jag bodde fanns ett liv jag aldrig trodde skulle få mig själv att titta tillbaks

men där bland lump och koks och tegel finns en bit av livets spegel

som vet hur allting var och blev gjort, när det inte kunde bli som det bort

 

Det fanns ett drag av slum i gamla slitna rum där gubben Sunnari satt och läska

en finnes superi och ett föraktande vi, han kunde lika gärna packa sin väska

Halta Ella stod och glappa varje gång uti vår trappa med sin tax, en riktigt vidrig hund

ett elakt stycke utan pli och ett uttröttat vi, som undra när vi skulle få en lugn stund

 

På gatan där jag bodde fanns ett liv jag aldrig trodde skulle få mig själv att titta tillbaks

men där bland lump och koks och tegel finns en bit av livets spegel

som vet hur allting var och blev gjort, när det inte kunde bli som det bort

 

Där fanns en naivitet och en slags präktighet med en moral som bara skyddade skalet

ett vetahuteri och ett fördömande vi, för alla dem som inte gjort just det valet

Den stolthet som där bodde växte mest i de som trodde på att stanna vid sin läst, i situationen

klassresenären fick tji av ett misstänksamt vi, för sin fina biljett till slutstationen

 

På gatan där jag bodde fanns ett liv jag aldrig trodde skulle få mig själv att titta tillbaks

men där bland lump och koks och tegel finns en bit av livets spegel

som vet hur allting var och blev gjort, när man inte kunde bli som man bort

 

Far var rar och mor var söt la aldrig näsan sin i blöt det var sällan som de satte sig på tvären

och de stod mig bi för ett gemensamt vi när jag plockades upp i koksaffären

Och så som Viskans svarta vatten rinner tyst igenom natten färdas jag mot en okänd kust

där i drömmens utopi finns ett försonande vi, som skänker både mening och lust

 

På gatan där jag bodde fanns ett liv jag aldrig trodde skulle få mig själv att titta tillbaks

men där bland lump och koks och tegel finns en bit av livets spegel

som vet hur allting var och blev gjort, när jag inte kunde bli som jag bort

 

 

 

Eldsmak och svarta speglar

Text: Benny Hellstadius Musik: Carl‐Mikael Eriksson

 

Vi släntra vägarna fram en högsommar och såg på tillvaron lite på håll

medan vindarna böka i sädesfält och kapklingor sjöng i moll

Och vi sjöng Dylan‐låtar på mjölkborden och du blev smått religiös

sen vi sovit över i prästgården och legat med prästens tös

 

Vi såg gryningssolar som blåslampor mellan sprickor i ladornas plank

och en storm med regn som piskrapp slog asfalten fräsande blank

Och fullmånen rulla på höghusen en kväll när vår lägereld brann

i utkanten av en stad nån stans där du några dar försvann

 

Minns du skyltfönstrens svarta speglar eller nätter som flinande fån

minns du eldsmak i halstrade korvar då när gårdarnas ljus blev ett hån

minns du ryggsäckens tyngd eller daggrök dynamiken som drev inifrån

minns du tradarnas dån, Jerry Andersson, minns du frid eller helgerån?

 

Och gatlyktor blomma i skymningen där nätterna kom som ett skrik

där elgitarrer slet nervsystem på vilda klubbar och fik

Där middagssol som en fotoblixt slog persienner till sår

i trötta sängkammarfönster hos flickor med trassliga hår

 

Vi hörde måsarna andas på berget den kvällen då vattnet blev rött

när urberget kysst sin vik god natt och skogen skälvt till och dött

Det kom gråmoln som toviga vargar, duggregn och sovsäcken rå

kokkärlen skramla och remmarna skar men vi var på hemväg då

 

Minns du skyltfönstrens svarta speglar eller nätter som flinande fån

minns du eldsmak i halstrade korvar då när gårdarnas ljus blev ett hån

minns du ryggsäckens tyngd eller daggrök dynamiken som drev inifrån

minns du tradarnas dån, Jerry Andersson, minns du frid eller helgerån?

 

 

 

Baklängesdröm

Text: Benny Hellstadius Musik: Carl‐Mikael Eriksson

 

Det red nån förbi här på gatan i natt och tågen stod stilla på slätten

änglarna flög som ett flyttfågelsträck det var flin under slokhattsbrätten

Sen rulla jag runt i en baklängesdröm från Nu till vetskapens rand

till rusiga nätter i gräddvit blus och svarta strumpeband

 

En lock av ditt könshår med en sidenrosett fick jag att bära som en gåva

i strider mot mörker och tålamod då när du lärde mej sova

 

Du sa sånt där som du bara sagt till din gamla tigande docka

förtvivlad av tron kröp jag baklänges ur den tiden och slängde min klocka

Men nyss var jag där i min baklängesdröm där man aldrig mer borde vakna

och tiden jag slängde den gick som den gick den är ingen ide att sakna

 

En lock av ditt könshår med en sidenrosett fick jag att bära som en gåva

i strider mot mörker och tålamod då när du lärde mej sova

 

Jag töjer ibland svarta strumpeband när speglarna blir konvexa

och drömmer då att jag vaknat där jag älskat med en häxa

Det var ljusa nätter i gräddvit blus och kärleksrusiga böner

där månen stod som en gaslykta över förlorade söner

 

En lock av ditt könshår med en sidenrosett fick jag att bära som en gåva

i strider mot mörker och tålamod då när du lärde mej sova

 

Jag vaknar försiktigt när jag kommit dit och öppnar med vänstra handen

knapparna i din gräddvita blus och båda strumpebanden

Jag lapar försiktigt av tillvaron där ur framsträckta kupade händer

då släpar sig solen ur Östersjön och baklängesdrömmen vänder

 

En lock av ditt könshår med en sidenrosett fick jag att bära som en gåva

i strider mot mörker och tålamod då när du lärde mej sova

 

 

 

Bubbel och kiv

Text: Carl‐Mikael Eriksson Musik: Lowell George

 

Jag har hånats av regn och föraktats av snö

jag är trasig och full, jag var nära att dö

men jag är på - och jag vill!

 

Här om natten när jag for igenom byn

såg jag bilden av dig för min inre syn

åh Alice, vackra Alice!

 

Jag har vart i Mölndal och Mörbylånga, i Motala och Mellbystrand

kört en rostig gammal skorv och varit beredd

på bortglömda vägar för att slippa bli sedd

men om du ger mig bubbel och kiv, och ett tecken på liv

ja då vill jag - vara med!

 

Jag har blivit så blåst, det var nästan en kupp

blivit slagen till marken, men nu står jag upp

och jag är på - och jag vill!

 

Jag har levt på att smuggla det som folk vill ha

men de tog mig vid gränsen, det var inte bra

men jag är på - och jag vill!

 

Jag har vart i Mölndal och Mörbylånga, i Motala och Mellerud

kört en rostig gammal skorv och varit beredd

på bortglömda vägar för att slippa bli sedd

men om du ger mig bubbel och kiv, och ett tecken på liv

ja då vill jag - vara med!

 

 

 

Hitta till dig

Text & Musik: Carl‐Mikael Eriksson

 

Jag skulle skriva en sång till dig som var det bästa jag nånsin gjort

den skulle växa från ingenting och bli nånting riktigt stort

 

Medan jag väntar dig men jag har inga ord

när du inte kan höra mig och ditt glas är tomt på mitt bord

det är så ensamt när du inte är här - jag vill hitta till dig

 

Jag ville lukta en stund på dig och veta att du var min

låta näsan få vandra runt och känna ditt varma skinn

 

Medan jag saknar dig är allt som jag har

doften i tröjan din den som du lämnat kvar

det är så tröttsamt när du inte är här - jag vill hitta till dig

 

Jag kunde känna din hand i min där i blåsten på Nybroplan

bortom vattnet finns våran plats där vi tände vårt ljus den där dan

 

Medan jag längtar dig är det tomt i min hand

men du vet att jag saknar dig jag vill sätta ett nytt ljus i brand

det är så långsamt när du inte är här - jag vill hitta till dig

 

 

 

En ofin gäst

Text: Benny Hellstadius Musik: Carl‐Mikael Eriksson

 

Han kom från kustens hårda städer, med gifter i sitt blod

vild av brännvin, och av vägarna på måfå

i svarta solglasögon, och utan tålamod

en förlorare som inget vågat avstå

 

Han kom från kustens kalla städer, med hjärtflimmer och hat

bara ändlöst och nyttolöst fram mot...

ingenting och undran, med tjack som surrogat

för tiden mellan skriket och ekot

 

En ofin gäst på vår stora fest

med kängor på fina parketten

som dränkte förtreten och treenigheten

och spydde i efterrätten

 

Han kom från tiden mellan N och U, och dagar i repris

bara dagar i repris blev kvintessensen

när ensamheten tärt till graden just precis

vid ursinnet och bristningsgränsen

 

En objuden gäst på vår stora fest

som undrad vad han vill veta

morbid har ej tid med Nirvanas frid

och ingenstans kvar att leta

 

Han kom från vägarna på måfå med hjärnan söndertänkt

på rymmen ifrån sin egen resa

vansinnig och vettskrämd över vägarna han flängt

och över alla dom som skrattat sig hesa

 

En obedd gäst på vår stora fest

utan stora tidningsartiklar,

en och annan notis om en fyllegris

och några sparkade testiklar

 

Han går från kustens hårda städer och gatlyktornas sken

som en blind på känn, han tvingas treva

hans hjärna skvalpar runt där i sin urna av ben

han går på nytt för att lära sig att leva

 

Ett rastlöst barn från vår grottekvarn

och ingenting kvar att göra,

ingen innerbörd och aldrig hörd

av dom som borde höra

 

 

 

Trött

Text: Carl‐Mikael Eriksson Musik: Toby Keith/Chuck Cannon

 

Mitt namn är Calle, nåt familjärt de hade för sig

har gått i farsans fotspår och lärt mig efter hand

men jag ska inte klaga, det liksom ligger inte för mig

det är okej, fast lite långtråkigt ibland

 

Jag träffade frugan nittonhundrasjuttiofyra

vi har kämpat på sen dess och har det ganska bra

vi knogar på för att betala mat och hyra

vårt liv är säkert just precis som det ska va

 

Men jag är trött, jävligt trött

det står mig upp i halsen då och då

ingen tid att tänka efter, bara gå på

jag är trött...

 

Knappast varit sjuk en dag efter tjugo år vid bandet

och vi har inga skulder kvar efter åratal av slit

men priserna stiger mer än lönerna i landet

för skitpengar säljer jag mitt arbete, min nit

 

Doften av kaffe tog mig upp ur säng i morse

tog en iskall dusch och leta fram min overall

där i köket stod hon med den hålögda blicken

som fick mig att fråga: vad är det som står på?

 

Hon sa: jag är trött, jävligt trött

det står mig upp i halsen då och då

ingen tid att tänka efter, bara gå

och jag antar att det är bara att stå på

men jag är trött...

 

 

 

Närvarande frånvaro

Text: Benny Hellstadius Musik: Carl‐Mikael Eriksson

 

Medan regnet bara faller och faller går du baklänges bort från mej

med vettet du sög ur min tungspets och med oron jag gav till dej

och regnet bara faller och faller bakom fönstrens sekundaglas

du tog ett hål ur min mage och går mot en nyare fas

 

Så gå hem till din frånvaro då och den droppande kran du ska få

och de långa och skrikande nätterna när du kan räkna de sömnlösa fåren där

och aldrig min kropp efter räkor och vin som när nätterna gick runt vår rullgardin

 

Du kan vända dej om och gå fortare nu eller springa din väg om du vill

och regnet bara faller och faller som tårar på dårar... lipsill

och regnet bara faller och faller på din existens utan kropp

substanslös och ful är bilden som en gråblöt skurhinksmopp

 

Så gå hem till din frånvaro då och den droppande kran du ska få

och de långa och skrikande nätterna när du kan räkna de sömnlösa fåren där

och aldrig min kropp efter räkor och vin som när nätterna gick runt vår rullgardin

 

Så försvinn ur min rakspegel, sötnos, och väck med naglarna ur mitt skinn

men rör inte värmen i tröjan som du en gång stickat in

och jag ger fan i dina blommor fast att de skriker av törst

och regnet bara faller och faller, låt se vem som vissnar först

 

Så gå hem till din frånvaro då och den droppande kran du ska få

och de långa och skrikande nätterna när du kan räkna de sömnlösa fåren där

och aldrig min kropp efter räkor och vin som när nätterna gick runt vår rullgardin

 

Du kan flåsa dina fåniga suckar i den nya kudden som du har fått

och regnet bara faller och faller då gud och strömmen har gått

då ska jag rumla runt här i värmen i en vildsint form av liv

och när regnet bara faller och faller ska jag älska som rent tidsfördriv

 

Så gå hem till din frånvaro då och den droppande kran du ska få

och de långa och skrikande nätterna när du kan räkna de sömnlösa fåren där

och aldrig min kropp efter räkor och vin som när nätterna gick runt vår rullgardin

 

 

 

En sorgsen sängkammare

Text: Benny Hellstadius Musik: Carl‐Mikael Eriksson

 

Bli här intill mej en tid viskar Lotta, november har ugglor och kniv

ligg här intill mej och smek mej med tungan, ge mej ett lugnare liv

i väntan på ljus eller ljusare mörker där ängslan ges alternativ

 

Jag kom på ett skepp med släckta lanternor försök att förstå är du snäll

jag kom med ett skepp över tröstlösa vatten nån brände det skeppet i kväll

och mörkret har tystnat och ugglorna sover

försök att förstå, är du snäll!

 

Lev här intill mej en tid viskar Lotta, du dödar mej nog om du går

tiden är dödstyst men klockorna slår mej, timmar är långa som år

vet jag är dum och att mörker är ljudlöst men nätterna vrålar och slår

 

Jag kom på ett skepp med släckta lanternor försök att förstå är du snäll

jag kom med ett skepp över tröstlösa vatten nån brände det skeppet i kväll

och mörkret har tystnat och ugglorna sover

försök att förstå, är du snäll!

 

Jag kom på ett skepp med släckta lanternor försök att förstå är du snäll

jag kom med ett skepp över tröstlösa vatten nån brände det skeppet i kväll

och mörkret har tystnat och ugglorna sover

försök att förstå, är du snäll!

försök att förstå är du snäll!

 

 

 

Ännu en vinternatt

Text: Benny Hellstadius Musik: Carl‐Mikael Eriksson

 

Fullmånen vitnar och brusar, här i köket är värmen så torr

jag sitter med släckta lampor, det är natt och det klarnar från norr

 

Nästan trettio grader där ute, röken är frusen maräng

du sover och läslampan brinner, sover naket och tungt i vår säng

 

Jag ska lägga mej snart... så klart

ska bara lösa en del förtret och gradera vår evighet

jag ska lägga mej snart... så klart

 

Nästan magiskt stilla där ute, träden spretar mot det som försvann

låt läslampan brinna för trollen, för mörkret som nedför vindstrappan rann

 

Kylan är glasblå och klingar, jag glömde att ge dig ett tack

stjärnor som sticksår i kölden: jag hörde när himmelen sprack

 

Jag ska lägga mej snart... så klart

ska bara tänka det ingen vet, hantera en overklighet

jag ska lägga mej snart... så klart

 

Dina strumpbyxor slängda på stolen, som en slumrande katt, på nåt vis

du ler för dig själv när du drömmer, det knastrar så gott i vår spis

nattradion sluddrar berusad, kylskåpet morrar förskrämt

du sover och läslampan brinner, du sover tungt och du andas så jämt

 

Jag ska lägga mej snart... så klart

ska bara lösa det ingen vet, tyda drömmarnas hemlighet

jag ska lägga mej snart... så klart!

© Callemicke 2017

Epost till Callemicke